Genom historien har tak varierat väldigt mycket i Sverige. Inte bara vad gäller material, utan också lutning och form. Innan mitten på 1800-talet byggde man i princip bara med de material som fanns i närheten av huset som skulle byggas. Ett hus i Bromma kanske fick ett halm- eller vasstak (som var vanligt nära stora sjöar och hav) medan ett hus omringat av våtmarker kunde förses med ett tak av torv. Dåtidens ”takläggare" i Bromma hade säkerligen ganska annorlunda arbetsdagar mot de som var verksamma högt upp i Norrlands inland exempelvis.
Här fokuserar vi dock mer på själva formerna. Från 1700-talet började mer välbärgade familjer att importera mode från södra Europa, trender som speglar sig i Sverige än idag. Men hur såg taken egentligen ut?
Under lång tid var takens lutning och former inte bara baserade på materialet och läggningstekniken. Snarare var det ett sätt för många att visa status. Säteritak var vad man skulle kunna kalla för ett statustak under ganska lång tid, mer exakt fram till 1700-talets mitt. Säteritak var inspirerade av hur det såg ut i Italien och var i princip enbart endast förunnat adeln.
Medan säteritak kom från Italien, var Mansardtak istället något som hämtades från Frankrike (vilket nästan hörs på namnet). Faktum är att det var mansardtaken som skulle komma att ersätta
säteritaken som statusmarkör och en symbol för att de boende i huset var välbärgade. Det var inte helt olika varandra – precis som säteritak hade mansardtak också två fällningar, men det var fortfarande distinkta skillnader mellan dem.
Mansardtak finns visserligen kvar på en del byggnader, men är du nyfiken på begreppet är det troligtvis bättre att fråga en byggnadsantikvarie än en takläggare.
Sadeltak är kanske den mest vanligt förekommande taktypen i Sverige än idag. Fråga vilken takläggare som helst, och de är säkerligen mycket bekanta med att arbeta på sadeltak – oavsett om de är verksamma i Bromma, Skåne eller i Norrland. Det enda som skiljer sig åt mellan olika sadeltak är egentligen takvinkeln. Vilken vinkel det har beror i hög grad på materialet – om tegel ger en lutning som är ”lagom”, ger halm ett brant tak och torv ett tak som inte lutar särskilt mycket allts i jämförelse.
Valmat tak förekom i stora delar av Sverige och kunde såväl synas i Bromma utanför Stockholm eller i Göteborg. Det som det innebär är helt enkelt att gavelspetsarna är avskurna (vilket är en vanlig syn än idag). Samtidigt är begreppet ganska okänt för gemene man, men frågar du en takläggare eller byggnadsantikvarie är denne säkerligen bekant med vad det innebär.