Ibland finns det ingen annan utväg än att be en rivningsfirma i Stockholm att riva huset. Det fanns ingen annan möjlighet, det visste de alla allt för väl. Föräldrahemmet hade funnits i släkten i över etthundra år. Så under en period på tio år hade fastigheten och tomten ägts av någon annan. Det hade den senaste ägaren i deras familj, moster Märta, inte kunnat göra något åt då ingen hade tid och pengar att behålla huset. Men nu hade de köpt tillbaka familjehemmet igen.
De hade köpt det och det spelade inte någon roll hur det såg ut. Det viktigaste var att det fanns i familjen igen. Problemet var bara att den senaste ägaren hade misskött fastigheten. Tyvärr till den milda grad att den var utom räddning. Det skulle kosta allt för mycket att återställa den så de beslutade till sist om rivning.
Efter att ha letat runt hittade Anna och Niklas, som valts ut att ta hand om det, en rivningsfirma som kändes genuint vänliga. När de hade förklarat att det var en släktgård hade firman lovat att de skulle spara de detaljer som fortfarande var användbara. Det Anna och Niklas menat var saker som ytterdörren och fönsterluckorna.
Ingen ville vara på plats när jobbet gjordes, det var för svårt. Däremot hade de samlats på gården när det var klart. Allt var borta förutom några dörrar, detaljer från badrummet och lite annat smått och gott. Dessa skulle sättas in i det nya huset som skulle byggas på platsen. Allt för att få tillbaka den gamla känslan.